Det blev som jag trodde.

Hon blev kvar i stockholm.

Anledningen till att känna livsglädje dog just ut.

Jag är så ledsen....så det finns inga ord som kan beskriva.

Det tar så jävla ont i hjärtat så det käns som om jag ska gå sönder.

Hur mycket motgångar ska en person måsta ta innan det ska vända?

När alla sviker,
vad gör du då?
Gråter svär förbannar,
vilket är lika nollställt som
om hela världen omkring oss stannar.
Du är stark,
men ändå svag,
du har kämpat mot allt och alla,
men när dina närmaste överger dig,
ger du då upp och föredrar att falla?
Så gråt då,
för allt och alla.
Ingen ser dina tårar ändå.
För ingen orkar,
ingen vill någonsin försöka förstå.

__________________________________________

Dödsdömd av dagsljuset att leva i ett oändligt vakum
vaggas jag av en våg mot en främmande strand.
Allt jag hör är vågornas brus,
när dom sakta och stilla rullar in mot stranden.
Månens ljus speglas i det svarta vattnet.
Ett tyst, stilla och svart vakum...
Mitt vakum,
Mitt liv.

Har målat hyllan till dotterns rum nu på morgonen. Oroar mig enormt mycket för hur det ska bli med henne. Kan inte äta för jag mår så illa.

Ska snart gå ut med hunden och sedan bär det iväg mot stan för mötet med arbetsförmedlingen och f-kassan.

Ska bli väldigt intressant att se vad det är dom ska hitta på den här gången.

Kanske har dom uppfunnit en mirakelkur....så jag blir frisk i hela kroppen. Man vet aldrig.

Återkommer senare idag när jag VET!

Kan inte sova. Idag får jag veta hur det blir men min älskade lilla dotter. Efter 13:00 kommer min advokat att ringa mig och berätta.

Jag är så orolig att jag mår illa.

Min magkänsla säger tyvärr att det inte kommer att bli som jag och dottern vill. Men man får ju aldrig sluta hoppas.

Och blir det inte som vi vill så blir det en till runda i rätten. Jag kommer ALDRIG att ge mig. Inte så länge som hon säger att det är med mig hon vill bo.

Saknar mina barn enormt mycket.

Sonen har jag inte sett sedan i början av augusti och dottern har jag träffat senast i augusti...men i slutet. Att det blivit så är för att vi väntar på att få veta hur det blir och om deras pappor ska betala resorna eller inte.

Båda papporna har ut flera tusen mer än mig i månaden. Den ena typ 5-7000kr och den andra 15-20000kr. Båda får underhåll och barnbidrag även om barnen har varit hos mig flera veckor i sträck. Jag har valt att inte gorma om detta för jag hade tänkt att det kanske skulle göra att dom skulle vara lite mera medgörliga när det gäller att betala resor.......men inte det inte.

Ska på möte med försäkringskassan imorgon kl 11:00 för dom har pratat om att dom ska försöka att rehabilitera mig ännu en gång. Kanske ska berätta att detta blir typ nr 6 eller 7 i ordningen av rehabiliteringar jag går på. Den senaste grejen jag gjorde var klar för ca 2,5 år sedan  och då gjorde dom också en arbetsförmågebedömning. Och detta gjordes i stockholm och av riktigt duktiga specialister från smärkliniken i samarbete med arbetsförmedlingen. Dom kom fram till att det funkar inte med arbete av sååååååååå många anledningar så dom sa att jag var typ utdömd. Men nu ska karusellen börja om.

Ska i och för sig bli lite kul att stöta på lite nytt folk och kanske få prova lite nya saker.......men jag har ju inte så stora förhoppningar om att dom ska hitta en lösning för mig. Det ska nog till ett mirakel om det ska bli nått.

Och så var det den sista dagen på denna vecka.

Mötet i stallet gick bra. Har dåligt samvete pga att jag kände att jag inte kan lita på en speciell person och så kände jag att jag inte längre kan ha kvar henne i stallet. Tycker att det är tråkigt att det måste vara så men jag kan inte göra något åt det. Behandlar man mig, mina barn eller mina djur orätt så bränner man sina broar för all framtid.

Jag har satt ut annons på stallplatserna och redan innan jag stte ut annonsen så ringde det en tjej som ville komma och kolla redan nästa vecka.

Sedan jag tog över ansvaret för stallet så är det flera personer som hört av sig till mig och frågat om det fanns nått ledigt i "mitt" stall. Flera av dom som ringt har delat stall med mig tidigare eller så har jag haft med dom att göra på nått sätt. Och det käns lite kul när folk säger att dom gärna står i ett stall där jag är ansvarig för då vet dom att det är bra för hästarna och att det inte är någon diktator som styr och ställer. Det tycker jag är ett ganska bra betyg på hur jag är som människa.

Nu ska jag sluta för idag.......