Idag ska jag prata med mina barn. Och med dotterns pappa. Det ska bli väldigt intressant att höra vad han har att säga.

Han har slutat att maila mig av någon anledning.....

Så nu måste jag ta allt på telefonen. Och det jobbigaste är att han går inte att lita på. Och när det går över telefonen så är det ju bara ord mot ord. Jag skulle behöva spela in det han säger så att jag har kvar det. Han har sagt tidigare att han hade för avsikt att skicka hit dottern...till och med hennes skola visste att hon skulle vara ledig för det sa hennes fröken när jag pratade med henne. Men efter den 20/11 så hade han kommir på att han inte ska skicka henne.

Jag har ringt min advokat och pratat in på hans telefonsvarare så jag hoppas att han hör av sig inom kort så vi iaf får försöka att reda upp detta....vad det är som gäller.

Jag ser det så att efter som att han är dömd att betala upp till 2000kr/månad för umjängesresorna och det inte blir någon resa i november så kan han ta pengarna i november och betala första resan i december 11/12-14/12 (för han säger att han bara kan betala efter den 20:de varje månad). Och den andra resan i december då hon ska vara över nyår och till 6/1 tror jag att det var.......använder han pengarna som han får den 20/12.

Han väljer att se det så att efter som att det inte är någon resa i november så ska han inte behöva betala den första resan 11-14/12 och den andra resan ska han boka efter den 20/12.....och betala med dom pengarna. Vilket kan innebär om det är många som reser att hon kanske inte ens kommer då efter som att bokningen ska ske så sent.

Vem har rätt?

Jag ska försöka att börja skriva lite varje dag........då kanske det inte bara kommer att finnas jätte tråkiga och jobbiga saker att läsa här....då kanske det kan slinka in nått som är kul lättsamt och trevligt också.... :)

Ja, det är väldigt tråkigt att barnet ska komma mitt i allt. Men jag kan inte göra nått åt det. Jag säger aldrig något till henne om honom. Pratandet står hon för och jag bara lyssnar. Han snackar en massa skit om mig till henne och med andra så att hon hör det.

Jag vill skona henne så mycket som jag bara kan därför säger jag aldrig nått.

Men vad ska jag göra?

Han vill ju att jag ska sluta bråka om boendet....det är hans mål. Och det kommer jag aldrig att göra. Så länge hon säger till mig att det är med mig hon vill bo så kommer jag att bråka om henne.

Och visst hade jag kunnat stanna i stockholm....Men om jag vantrivdes där i massor av år så är det ju knappast så att jag kommer att börja trivas där. Jag avskyr stockholm, jag kan tänka mig att åka dit som turist......men inte mer än så. Och jag vill under inga som helst omständigheter bo där. Skulle jag måsta bo där så skulle jag hamna på mentalklinik. Under alla år som jag bodde där försökte jag få min dotters pappa att flytta upp och om inte till luleå iaf från stockholm. Och anledningen till att jag stannade där så många år var dels för min dotter.....och givet vis av kärlek till mitt X från början....men sedan för att han hade tryckt ner mig och isolerade mig så mycket att jag trodde inte att jag skulle klara mig utan honom. Jag hade ett fåtal vänner....eller som jag trodde var vänner (3st) för han tyckte inte om att jag umgicks med folk och definitivt inte att mina vänner kom hem till oss och satt och fikade/pratade. 2 av dessa så kallade vänner valde att vända kappan efter vinden och tro på det han sa även fast dom själv hört hur han låtit åt mig mm. 1 av dessa tjejer så mitt X sa var så motbjudande och han kallade henne för hora och utvecklingsstörd, korkad och allt annat mellan himmel och jord....henne har han valt att ha ett förhållande med. Så där nere har jag 1 person....som är en vän. Bara 1 person som verkligen står för vad hon tycker och tänker. Och hon är min bästa vän i hela världen och vi har fortfarande daglig kontakt (nästan). Men det är allt. Och skulle jag bo där nere så skulle jag få bo i en sardinburk om jag ens skulle få tag i en lägenhet som är ens så stor. Och jag skulle inte har råd att göra nått annat än att sitta där och vänta på att få träffa mina barn. Och jag kan slå vad om att även om jag skulle nästan bo granne med honom så skulle han antagligen bråka då också och så skulle jag bara få ha henne så mycket som han tycker.

Jag skulle vara så jävla olycklig där så jag skulle antagligen sluta fungera som människa....och vad blir jag för förälder då? Inte nån bra förälder iaf.

Ja, det är jävligt fegt av honom att använda dottern som ett slagträ emot mig....men det käns som att det är lite typiskt honom. För vilken normal funtad person snackar skit om barnets mamma direkt till barnet?

Jag anser ju att då har man ju inte mycket i huvudet...

För jag vet ju att han har gjort det vid flera tillfällen för hon har ju berättat för mig när hon kommit hit och undrat endel om hans påståenden.

Självklart mår jag dåligt av att jag får träffa mina barn så lite......dom är ju mina barn! Och jag älskar dom!

Men om jag bor här där jag bor nu.....så kan jag fungera som en normal människa. Jag kan vara en jätte bra förälder när dom kommer för jag mår bra i övrigt och är en lycklig människa. Jag bor i en ganska stor (4:a), fin lägenhet och här har mina barn egna rum och vi har råd att göra saker tillsammans när dom kommer. Jag har råd att ha bil mm mm. Och alla dessa grejer skulle jag inte har råd att ha eller att göra om jag bodde i stockholm. Hyrorna är högre, levnadskostnaderna är högre mm mm allt är helt enkelt mycket dyrare. 

Och visst ska man sätta barnen först...som förälder ska man göra det...

Och det har jag alltid gjort så länge jag bodde med dom och nu när dom är hos mig. Men jag kan inte vara en bra förälder om jag mår dåligt och vantrivs med mitt liv.

Jag tror att förr eller senare kommer mina barn att bo med mig... Kanske inte inom de närmaste månaderna eller kanske inte ens inom det närmaste året/åren....

Men jag tror att dom kommer....

Och anledningen till att jag tror det är att jag har ett väldigt stark band till båda mina barn.....och det kan ingen sudda ut.

Enligt tinsrättens dom ska dottern vara hos mig 11-14/12 och sedan 29/12-6/1-2009. Han är dömd att betala umjängesresorna pga att han enligt tingsrätten har ett ekonomiskt överskott och jag har inget ekonomiskt överskott. Han säger att han bara kan betala efter den 20:de varje månad för då kommer underhåll och barnbidraget. Det är ingen resa som han betalar den 20/11 så jag sa att han skulle ta dom pengarna och betala den första resan i december......men han vägrar. Han säger att han bara ska betalaupp till 2000kr/månad och om han ska betala båda resorna i december så blir det typ 4000kr. Men han fattar inte när jag säger att efter som att det inte är någon resa i november så kan han ta dom pengarna till den första resan i december....men hanvägrar att lyssna och han vägrar att göra.

Så som det ser ut nu så kommer vi inte att träffas jag och min dotter.

Och den andra resan i december tänker han boka efter den 20/12....och som alla vet så är det många som flyger då så det är inte ens säkert att hon kommer med.

Jag är så JÄVLA LESS på att behöva bråka med honom om varenda umjänge. Jag tror att det har varit 1gång som det inte har varit trassel av nått slag från hans sida och det var för att han skulle på skyttetävling.

Nu har jag ringt min advokat...för jag sa det åt dotterns pappa att om han inte har tänkt skicka henne så tar jag det via advokaten.

Tidigare i månaden var jag på honom ang denna resa....och då sa han: jag har för avsikt att skicka henne 11-14/12 och jag skulle få mera besked efter den 20/11 för det var först då som han kunde betala en resa. Och så nu när det är efter den 20:de så vägrar han.

Jag orkar inte hålla på såhär varje gång som dottern ska få komma och träffa mig. Och den som blir värst drabbad är ju dottern. SUCK!!!!!

Men det är ju också en sak som han inte verkar förstå...att det är barnet som blir lidande för att han gör så att hon inte kan komma till mig.

Hur kan man vilja att ens barn ska lida?

Hon vill ju inte ens bo med honom.

Och så gör han så att umjänget uteblir....så hon inte ens får träffa mig....

SUCK!!!!!

Nu har jag inte skrivit på flera dagar...

Jag kan ju berätta att i lördags så rullade min häst i sin box och det slutade iaf med att hon på nått sätt lyckades få in hoven mellan gallerpinnarna hon sparkade sönder 2 glasrutor och dom fick klippa lös henne från fönstret. Hon har skurit upp flera sår på benet men hon verkar ganska ok. Jag var väldigt orolig i flera dagar för benet var jätte tjockt och det komm massor av var ut flera av såren. Men jag hade en dundersalva hemma och nu har jag använt den i 2 dagar och det ser sååååååå mycket bättre ut. Otroligt nog så är hon inte halt eller nått så det verkar bara vara de synliga skadorna och inga slit skador på muskler eller leder. Snacka om tur i oturen....

Jag och min söta särbo har laggt ett bud på ett hus....men mäklaren trodde inte att husägarna skulle ta det. Huset ligger ute för över 1 mille....ganska långt över....vilket mäklaren sa är ett överpris. Huset har varit ute i 7 månader och det har inte kommit in nå bud. Och dom som äger det har redan flyttat ut och bor i tyskland. Så beroende på hur desperata dom är på att bli av med det....kanske vi kan få det.

För det kan ju inte kännas så kul för dom att bo i tyskland och ha ett stort hus som värmen är på i...här i sverige när dom kommit fram till att dom inte vill bo här. Och det måste vara på värme och dom måste ju betala försäkring och fastighetsskatt... Så jag undrar vad det kan vara för summer det rör sig om / månad som dom står och betalar.

När jag var på ikea med SS så hittade jag lite grejer...inte så märkvärdiga saker men saker som jag behöver efter som att min dotters pappa har stulit alla mina saker och skrivit till mig att allt det som var mitt nu är hans....

De grejer jag saknar....jätte mycket är... Mina pepparkaksformar (har bara udda grejer som tåg,elefanter,rymdraketer mm) sånt som jag fått av folk jag känner under hela mitt liv för dom har vetat att jag samlat på dom. De har han STULIT av mig.  Pixiböcker....som är samlade av hela min familj från det att jag var liten. Det är böcker som mina släktingar och jag köpt, dom köpte till mig när jag var liten, till min bror när han var lite, till min syster när hon var liten, till min son när han var liten och så förstås till min dotter. Många av böckerna går inte ens att få tag i längre och det var sagt att dom skulle ärvas till allas våra barn....men dom har han STULIT av mig.

Mina andra bakgrejer och porslin mm som jag fått i present och från min farmors dödsbo...det har han STULIT av mig.

Jag fick i julklapp ett täcke till sängen som var jätte tjockt för att jag är så frusen...ett ganska dyrt täcke...det har han STULIT av mig.

SUCK!!!

Jag blir bara på så jävla dålit humör när jag tänker på det.

Han håller vårat barn mot hennes och min vilja i stockholm och han har dessutom STULIT massor av personliga ägodelar av mig som han vägrar att skicka till mig och nu påstår att det är hans.

Men ränderna går inte att tvätta ur....

En gång.....alltid.......

Avskyr människor som inte har kapasiteten att skilja på mitt och ditt.

Idag ska jag åka på ikea med SS som hjälper mig med min häst. Hon och hennes kille har just köpt en lägenhet så dom behövde lite grejer och då frågade hon om jag hade lust att följa med som sällskap. Och det ska jag göra. Jag behöver själv lite små grejer och så ska jag handla lite till min pappa. Har aldrig varit på ikea i haparanda så det ska bli kul.

Har varit och ätit lunch med min mamma och nu väntar jag bara på att SS ska ringa (hon har varit hos min häst) så att vi får åka.

Jag har beslutat mig om att ändra i den texten efter som att det lätt kan uppfattas som om jag springer med skit snack och det är inte det som är meningen. Men ibland så blir jag så jävla förbannad när jag upptäcker att han letat reda på saker jag skrivit på min blogg bara för att......nån anledning som bara han kan veta. Och han måste ha letat efter som att det finns säkert massor av Camillor som har blogg på nätet.

Det jag då funderar på är....

Om man gör sig besväret....bara för att hålla koll...och letar efter saker på nätet som en speciell person har skrivit....

Är inte det snudd på enormt kontrollbehov/sjuklig nyfikenhet?

Och om man gör såna saker....

Hur uppfattas man då av folk runt omkring?

Jag personligen skulle inte ens orka göra mig besväret att sitta och leta.

Igår åkte hon...

Hon sov dåligt på natten och var väldigt orolig när hon skulle somna.

På dagen var hon på väldigt rivigt humör eller så skulle hon bara sitta hos mig.

När vi skulle åka till flyget grät hon och sa att hon inte ville....

Hon grät i bilen till flyget.

Hon grät på flygplatsen.

Och när jag pratade med henne när hon landat så grät hon. Hon sa att hon längtade efter mig.

Det är synd om henne.

Men han fattar inte det...att det är dottern som lider. Att det är henne det är synd om. Och en vacker dag så kommer hon att vända det emot honom...och då....vet man ju inte vad hon tar sig till.

Att tvinga henne att bo på ett ställe där hon inte villl....det är inte ett så bra drag av honom.