Har inte orkat blogga på ett tag...

Har haft ett tungt år men allt bråk med dotterns pappa.....och det bara fortsätter.... Känns som att han aldrig någonsin kommer att sluta bråka med mig. Har han inget att bråka om så hittar han på något att bråka om.

Den 16/11 fick min älskade vackra basenji somna in. Det känns helt sjukt overkligt att han är borta.

Han hade varit sjuk ett par dagar och jag trodde att det var vanlig förstoppning....men när det inte gick att bota med de tips jag fick från veterinären så åkte jag upp med honom på djursjukhuset. Dom tog prover på honom och röntgade honom. Det visade sig att han hade canser i sin lever och ett blodkärl troligast vid tumören hade brustit så det läkte ut blod i bukhålan. Så det fanns inget som någon hade kunnat göra för att rädda hans liv.

Han var i mina armar till sitt sista andetag. Sa hela tiden till honom att han var min älskade vackra hund.....mattes hjärta, mattes favorit.

Han somnade in tyst och stilla....

Jag saknar honom sjukt mycket.....är nu inne på min tredje dag utan honom.

Han brukade sova på en egen kudde i min säng vid mina fötter. Kudden ligger kvar och när jag vaknar på natten....som jag alltid gör...så brukade jag stryka på honom med foten.....men nu är han inte där.

Jag har så ont i hjärtat för att jag saknar honom så mycket.

Försöker att inte tänka på honom så mycket....och så fort jag gör det så rinner tårarna.

Han var inte bara en hund....han var min bästa vän och han tillhörde min familj.

Kommer att sakna honom alltid, i all evinnerlig tid.

Men till slut så träffar jag honom vid the rainbow bridge...

För er som inte vet vad the rainbow bride är...

Googla the rainbow bridge och läs.....det är en vacker plats. Och även om jag nu inte tror på gud och är ganska tveksam över himmelriket mm. Så hoppas jag verkligen att en plats som the rainbow bridge finns....