Imorgon är det rättegång ang min dotters boende....den här gången är det hovrätten. Lite nervös är jag....och jag är rädd för att dom bara ska fastställa tingsrättens dom efter som att vi har som inte så mycket nytt att komma med.

Min dotter brukar fråga: Varför lyssnar ingen på dig mamma..det är ju bara du som vet vad jag vill för det är bara du som lyssnar på mig.

Hon brukar även fråga varför aldrig någon frågar henne så att hon får säga själv vad hon vill.

Och vad svarar man på det?

Det känns verkligen som att dom bara lyssnat på hennes pappa....trots att han säger emot sig själv och har till och med erkännt att dottern vill bo med mig. Jag fattar det inte. Nu är han dessutom under utredning för att han ska ha slagit henne....

Och det är INTE jag som har anmält honom.

Men trots dessa misstankar får hon bo kvar tills utredningen är klar och det kan ta upp till 4 månader. Och jag kan inte göra ett skit. Bara sitta och vänta på sanningen. Jag har ju pratat med dottern om detta och hon säger att det är så.

Och jag tror henne. Det finns ingen anledning för mig att inte tro henne. För det normala är att barn skyddar föräldern....även om denna gör fel. Och jag har förklarat för henne att man absolut inte får ljuga om sånahär saker. Men hon säger att det är sanningen.

Jag tycker så jävla synd om henne.

Och allt hon vill är att flytta till mig..... Själv så begriper jag inte hur man kan hålla ett barn mot dess vilja. Till slut så kommer ju i så fall barnet att hata den föräldern....och kanske inte någonsin mera vill ha med den föräldern att göra. Men sånt verkar han inte tänka på.