Igår...

Var jag hos tandläkaren och gjorde en rotrensning av en kindtand(nere på vänster sida längst in). Roten var inflammerad men hade delvis dött. Hon dick bedöva 2 ggr för att det skulle ta och så fick hon bedöva direkt i roten 2 ggr för det tog sååååååååå ONT när hon rensade. Jag var bedövad hela kinden upp under ögat, lite av näsan, halva munnen och nästan hela tungan. När bedövningen släppte så fick jag så jävla ont i käken (tror att det är i leden) på vänster sida där dom lagat. Jag kan inte gapa ordentligt och jag kan inte tugga. Hoppas att det går över snart så man kan äta som folk.

Satt hos min kompis AE igår och kom hem ca 01:00. Somnade på soffan för jag tänkte bara ligga en liiiiiiten stund och kolla på tv och vaknade av att jag kände mig som ett Z i kroppen. Har ont lite här och var nu men det brukar bli bättre senare på dagen.

Grubblade väldigt mycket igår....

Saknar min dotter så enormt mycket. 1 oktober får jag veta vilket beslut som rätten har tagit och tills dess är det bara att vackert finna sig i att vänta. Men det är en plåga att vänta på beslutet.

Har fått kommentarer vid 2 tillfällen av folk som verkar störa sig på att jag har häst och har en ryggskada...

Dom verkar tro att min ryggskada inte är så allvarlig och att jag på nått sätt skulle ha fifflat mig till sjukpension...

Och ja, jag har häst och jag har en ryggskada....

Varför ska det vara så jävla konstigt?

Bara för att jag har häst betyder ju inte det att jag lyfter och gormar som värsta toket när jag är i stallet. Jag är försiktig och jag har haft min skada sedan jag var 17år så jag vet var gränsen går för vad jag kan och inte kan göra.

Jag har 3 kotkompressioner, 2 utbuktande diskar, deformeradryggmärgskanal med nervrotspåverkan (har nästan ingen känsel på flera ställen i höger ben) och typ kronisk muskelinflammation. Och så har jag fått artros i höger axel och så misstänker dom att jag har nått blodkärl i kläm i ryggen som hindrar blodet att åka tillbaka från benet (så det kan svälla upp rejält som värst var höger lår 5cm grövre i omkrets än vänster lår). Och som om inte detta räckte så ha jag stresskänsligt hjärta och om det blir för mycket stress så kan jag svimma.

Och det är pga allt detta som jag är sjukpensionär och det är INGET som jag fifflat mig till som dessa personer som skrivit kommentarer verkar tro.

Man får ju inte sjukpension för skojs skull.

Och det mycket tack vara ridning och hästen som jag lyckats hålla mig i så pass bra skick som jag är. Det krävs lite speciella förutsättningar för att jag ska kunna rida. Jag kan inte rida i en vanlig sadel och hästen måste har ett väldigt mjukt rörelsemönster. Jag undviker att rida andras hästar (men visst händer det att jag prova andras hästar) för oftast får jag ont i ryggen av andras hästar och därför undviker jag detta.

Jag har även 2 tjejer som hjälper mig om det skulle vara så att jag inte kan eller orkar åka till stallet.

Jag kan tex inte ha värsta storstädningen hemma och åka till stallet samma dag. Och med stor städning menar jag dammsuga och skura. Jag kan inte arbeta (inte med nått av de yrken jag haft tidigare) och rida lika mycket som jag kan rida när jag inte jobbar. Hela tiden, varje dag får jag väga allt mot varandra.

Gör jag det ena så kan jag inte göra det andra.

Måste hela tiden göra mina måsten och försöka att väga dessa tillsammans med vad jag vill göra och vad jag mår bra av att göra. Om jag inte gör nått hemma på en hel dag då kan jag hålla på ganska mycket i stallet men om jag tex måste städa så orkar inte min kropp med att göra saker som får mig att må bra både fysiskt och psykiskt.

Jag tycker inte att det är rätt att bara för att jag har haft oturen att skada mig så ska jag inte ha rätt att göra saker för mig som får mig att må bra.

Vad blir jag för en person om jag aldrig kan göra saker som får mig att må bra....som det tex blir om jag skulle jobba?!

Jag tror nog inte att någon skulle vilja byta situation med mig när det gäller detta. Tänk dig själv att gå omkring och ha ont varje sekund alla dagar i veckan hela året........alltid.

Om man aldrig då gör saker som man mår bra av blir man inte lycklig själv och ingen i ens omgivning blir lycklig. Troligen så skulle ingen orka umgås med mig då för då skulle jag vara en riktigt olycklig person.

Så innan ni slänger in kommentarer ang detta så tänk er in i min situation.

En vän till mig frågade hur jag vågar blogga...

Tänk om det är något som vänds emot dig om det blir en till rättegång sa hon.

Det fick mig att fundera lite.

Jag vet att man inte får peka ut någon...

Men jag tycker inte att jag gör det. Alla som läser om mig vet bara mitt förnamn och alla jag benämner här är endera initialer eller som son och dotter. Och visst....dom som känner mig vet vem det är jag skriver om men ingen annan kan ens ta reda på vem det är som jag skriver om.

Så frågan är...

Är jag då utpekande i min blogg eller inte?

Var går gränsen för utpekning?

Jag tycker inte att jag är utpekande i min blogg.

Ni får gärna kommentera detta!

Nu har den varit...

Det kändes bra och min advokat sa att jag + mina vittnen gjorde jätte bra förhör. Så nu är det upp till rätten att göra sitt.

Det är ju endel saker som jag känner att jag irriterar mig på.

Det först var vittnesmålet som PÅ´s granne gav. Han anar nog inte hur korkad och fånig och dum i hela huvudet han verkade vara.

För det första så fick han det att låta som att han spionerade på mig och höll koll på vad jag gjorde och inte gjorde.

Han ljög om att mina barn ständigt var hemma hos honom.

Och...

På´s advokat frågade mig ang ett inlägg jag gjorde för jätte länge sedan på en blogg som jag inte har kvar för dom fick nå fel och all information försvann.

Vid ett tillfälle då grannen hotat med att sparka in huvdet på min hund för att han hoppat mot honom eller om det var nån av hans ungar så skrev jag i den bloggen att jag hatade honom och att han är dum i hela huvudet och att jag önskade att han skulle bli överkörd av ett tungt fordon och fick lida en plågsam död.

Och sedan när grannen vittnade.....jag säger då bara det...han är antagligen dum i hela huvudet. Han satt där och sa att han var sååå rädd och att han hade blivit såååååååååå skakad över att läsa detta så han hade gjort en polisanmälan om olaga hot mot mig.... oj, oj ,oj...lilla jag har skrämmt skiten ur grannen.

Jag säger då bara det!

Han är störd. An insåg nog inte hur töntigt och korkat det lät. Men han är korkad så hur ska han veta.

Känner verkligen avsky för den mannen och jag hoppas fortfarande att han ska trilla ner i ett mörkt hål och bara försvinna.

Vad jag tycker och vad jag önskar är inget hot. Det är bara personligt för mig.

Och ett av vittnena begick mened......och till det säger jag bara....vänta tills jag får tag i telefonlistorna från min operatör då ska jag sätta dit henne för mened så att det bara visslar om det.

Jag kallar henne här för JG och hon var vän med mig när jag bodde i stockholm. Hon ringde till mig  nån gång i december eller januari. Det var i alla fall före de muntliga förberedelserna och ville prata om en sadel med mig. Då frågade jag också henne om hur hon skulle ställa sig till att vittna. Hon sa att hon ville inte bli inblandad. Jag frågade också henne om hur hon skulle ställa sig till om PÅ ville ha henne som vittne.....då svarade hon att då fick han ju skylla sig själv om han tog henne som vittne. Vi pratade inte mer om det... Hon ringde mig ytterligare en gång ett tag senare och berättade om sadeln och så mailade hon mig om den och vi har även haft kontakt på msn. Så vi har haft kontakt.

Men jag trodde ju inte att hon skulle vittna och så vänder subba jäveln och hugger mig i ryggen...eller i alla fall försöker. Jag hoppas att hon trillar ner i samma hål som grannen...

Min mamma var vittne till det första samtalet för då var jag hemma hos henne och jag visade till och med henne att det var JG som ringde. Satans jävla falska subba.

Hon påstog även att min advokat inte talade sanning. Hon påstog att hon sagt åt honom att hon skulle vittna för PÅ. 

Till att börja med så ringde han till henne och då sa hon att hon blivit uppringd av PÅ´s advokat och att hon inte ville vittna för nån av oss. Och när vi lämnat in om vittnen och PÅ lämnat in om vittnen så for man inom en viss tid göra tillägg. I sista sekund blir JG med och så drog det ut ytterligare på tiden.

Det var väl som det med JG som irriterade mig. Så jävla falsk person får man leta efter. Ett tungt fordon....men det är bara vad jag önskar skulle hamna på henne....så det är inte ett hot bara en önskan.....eller kanske pulveriserad av ett tåg...men det är också bara vad jag önskar så det är fortfarande inget hot. Vilka äckliga personer man har haft som vänner och grannar.

Orkar inte skriva mera idag för jag blir så jävla upprörd av att bara tänka på äckliga falska satans jävla subbor så om jag inte slutar skriva kommer jag aldrig att kunna sova.

Jag önska en plågsam död åt alla falska och för nyfikna och för korkade personer. Men det är inget hot för det är bara vad jag önskar.

Och så var det ett tag sedan jag skrev...

Imorgon eller rättare sagt idag har jag rättegång om min söta lilla dotter. Håll alla tummar för att det ska gå vägen för mig och dottern.....att vi får som vi vill...bo i luleå tillsammans.

Ska skriva mera inlägg dels om hur det går nu på rättegången men också om saker PÅ sagt och gjort mot dottern och mot mig.

Så alltså....

Håll alla tummar för att allt ska gå min och dotterns väg nu 9 och 10/9-2008.

Kram på er!!!

Min advokat bad mig börja skriva dagbok i februari 2007. Jag tänkte att jag ska skriva lite här om vad som står i den....

Inte allt...men vissa saker...

Jag ringer och pratar med min dotter ca 4 ggr/vecka ibland blir det mer men det har även inträffat att det blivit mindre. Det är alltid jag som ringer. Hon får inte ringa till mig även om hon vill. Hon säger att pappa vill att hon ska vänta på att jag ska ringa. Det har inträffat vi ett fåtal tillfällen max 5 ggr på över 1,5år att hon har fått ringa till mig (och han har gratis mobil via jobbet och jag har kontantkort i min mobil). Det som är skrivet inom (( )) är mina kommentarer i efterhand.

____________________________________________________________________ 

8/2-2007 Torsdag

Pratade med dottern i telefonen. Vi pratade om lite av varje, dagis kompisar cykel mm. Efter en liten stund säger hon till sin pappa: Pappa jag vill åka till mamma och jag vill bo hos mamma.

PÅ svarar: Vi får prata om det senare.

När hon börjar prata med mig igenn så säger dottern att pappa lyssnar aldrig på vad hon har att säga.

____________________________________________________________________

10/2 Lördag

Jag ringer som vanligt ca 18:00. Dottern säger att hon ska få vara med barnvakt ikväll för pappa ska på fest. Hon ska vara med grannens 13 åriga dotter och dom ska äta godis. När jag sedan pratar med PÅ så säger han att han vet att jag är väldigt restriktiv vad det gäller barnvakter och så vräker han ur sig....."men alla har ju rätt att leva". Samtalet slutar med en massa gorm. Jag ringer lite senare men får inget svar.

( (Vi diskuterade att använda henne som barnvakt när vi var sambo men vi kom fram till att hon inte var mogen för det ansvaret och det var ca 6 månader sedan)) .

____________________________________________________________________

20/2 Tisdag

Dottern började samtalet med att fråga om jag bryr mig mera om mina djur än om henne. Jag sa givet vis att det inte var så. Sedan frågade jag var hon fått det ifrån då svarade hon att pappa sa det. Jag sa ännu en gång att det absolut inte var så och att om pappa sa det nån mera gång så svammlade han bara och att då ska hon inte lyssna på honom.

Vi pratade också om hur mycket tid det tar att ha djur och att om man skaffat djur så kan man inte bara strunta i dom mm.

((Jag har alltid varit väldigt noga med att förklara för mina barn att om man har djur så måste man alltid ta hand om dom så att dom inte behöver lida eller må dåligt och om man inte har tid att ta hand om dom så ska man lämna dom till någon annan som har tid att ta hand om dom))

____________________________________________________________________

Väl uppe i luleå så blev jag hämtad av en vän (LE). Jag hade ingen stans att bo. Jag kunde inte bo med pappa för han hade 3 hundar och alla 3 hatade min hund. Jag kunde inte bo hos mamma för hon hade katt + att båda bor i små lägenheter. Så jag fick bo hos LE, han ordnade också så att jag kunde ha hästen inte så långt ifrån där han bodde. Och efter ett par dagar kom hon också.

Jag var inte i nå bra skick den första tiden. Många sömnlösa nätter och mycket tårar. Och det var tur att jag hade LE utan honom hade jag aldrig orkat ta mig igenom allt. Han är en helt fantastiskt underbar person.

Jag ändrade så att jag fick min lägenhet den 1/12-2007 och jag började inreda den. Flyttlasset med mina grejer kom men jag saknade massor. PÅ påstog att jag hade sålt typ allt till honom. Han skrev till och med i ett mail att nu var alla mina saker hans saker.

Jag ringde till sonen och dottern nästan varje dag. Sonen fick jag prata med men inte alltid med dottern. PÅ berättade vid 2 tillfällen inom ca 2 veckor från det att jag kom upp att dottern hade vaknat på natten och längtat efter mig så mycket och gråtit så mycket att hon kräkts. Och detta kunde han säga.....och det lät inte ens som om han fattade vad han gjorde mot henne. Det lät nästan som om han var förvånad över att hon saknade mig så mycket.

Jag vet att bara ett par dagar efter det att jag åkt upp flög PÅ`s mamma (MÅ) ner till stockholm. Hon var där i minst 2 veckor.....och det vet jag också varför. PÅ klarar inte av det själv....att ta hand om ett barn ett hem och ett jobb. Och eter det att MÅ åkt tillbaka så fick jag höra av dottern på telefonen att min fd kompis VA var där varje dag och ibland så sov hon därOch hon fick leka väldigt mycket med henne.....nästan varje dag.

Jag fick inte träffa dottern förrän just innan jul. Vi skulle ha haft telefon möte med våra advokater men då visade det sig att PÅ hade redan åkt upp till luleå (då hade jag inte fått tag i honom så att jag hade kunnat prata med dottern på 3 dagar) så han hade ju säkert varit här upp i i åtminstone 2 av dessa dagar och inte hört av sig. När jag då väl fick igenom att jag skulle få träffa mitt barn så sa PÅ att det var bäst för dottern att börja med en mjuk start....

MJUK START!!!!!!

Han hanterade det hela som om vi inte kännde varandra längre. Jag fick inte ta henne hem till mig på en gång. Han ville först att vi skulle ses på stan.

När hon såg mig SKREK hon: MAMMA, MAMMA, MAMMA. Och kom springande till mig. PÅ försökte som hålla fast henne lite och det såg ut som om han försökte dämpa henne eller nått men det gick inte. Hon kastade sig i famnen på mig och viskade i örat att hon saknat mig och att hon älskade mig...då hade som PÅ kommit i fatt henne och var framme vid mig. Det såg ut som om han var besviken över att hon inte var blyg eller tveksam över att träffa mig. Vi fikade på stan och gick runt lite. Hela tiden höll hon mig i handen och hon skulle sitta i mitt knä hon tittade knappt åt sin pappa.

Det var så skönt att se henne!

Att få krama henne!

Att få prata med henne!

Efter ett tag så skulle dom gå. Dottern blev givet vis ledsen över att hon inte fick stanna med mig men dagen efter skulle hon få komma och då blev hon glad.

Den 8/2-2007 började jag  på inrådan av min advokt att skriva dagbok över vad som sas mm när jag pratade med Casandra i telefonen och när hon var hos mig. 

Jag åkte tillbaka med bilen från luleå till stockholm. Vi var framme ganska sent på kvällen. Så fort jag satte foten innanför dörren så blev det ett jävla liv.

Enligt PÅ så hade jag minsann varit otrogen.

Jag ringde min sons pappa JK och berättade vad som höll på att hända. Han kom ganska kort efter och hämtade sonen och tog med honom hem till sig. Sonen sa innan han gick ut genom dörren att jag fick absolut inte lämna honom i stockholm om jag skulle flytta till luleå och det lovade jag honom att jag inte skulle göra.

Som tur var behövde dottern inte se detta. Det hon dock fick se och vara med om var när PÅ tog min mobil och sa att den fick jag minsann inte behålla (han hade gett den till mig ett par månader tidigare) för det var ju genom den jag hade haft kontakt med nån man. Och jo jag hade haft kontakt med flera män....mina vänner. Dom stöttade mig genom hela mitt tänkande före separtionen. Så det var massor av timmar med dom i telefonen. Jag försökte att förklara även detta för PÅ men som vanligt så lyssnade han inte. Han var helt övertygad om att jag varit otrogen (och det var då poletten trillade ner ang att VA rapporterade till PÅ).

Han slängde ut mig.

Men ganom en massa gormande så fick jag komma in och sova. Stämmningen var väldigt hotfull från PÅ`s sida och på em dagen efter så sa han att han ville ha ut mig ur huset. Och jag vågade helt enkelt inget annat så jag gick med på det + att jag trodde vi var överens ang dottern. Han köpte mig och hunden en enkel biljett till Luleå.  Innan jag åkte fick jag packa lite grejer dels i min väska men också i kartonger så långt dom nu räckte. Han köpte ut mig från det gemensamma bohaget med 20.000kr och jag skrev på ett kvitto. Han LOVADE att han skulle skicka alla mina grejer som jag hade innan vårat förhållande. Han och dottern körde mig till flyget. Dottern var SUPER LEDSEN när jag skulle åka och jag sa åt PÅ att är det inte bäst iaf att hon följer med......du vet ju själv hur mammig hon är.

Han svarade bara att hans advokat hade rått honom till att inte släppa iväg henne till Luleå. Då förstog jag att det skulle dröja ett tag innan jag skulle få se min lilla princessa igenn. Detta sa han sekunden innan jag skulle stiga på planet och så tillade han att han hoppades att mitt liv skulle bli till ett helvete och att det kommer inte att finnas en man i världen som skulle vilja ta i mig med tång....2 barns mamma utan barn.

Och så satt jag på planet påväg till Luleå.

Jag får ont i hjärtat bara jag tänker på det. Det var det värsta....att få barnet slitet ur armarna på mig.....och som hon grät och skrek för att hon ville vara hos mig. Mitt lilla lilla barn så mammig att jag aldrig ens hört talas om något liknande...fick inte vara med mig.